Slider

två veganer berättar

söndag 29 juli 2018


På min Facebook-sida (KLICK) annonserade jag häromveckan om att jag ville höra veganers historia om varför de är veganer! Jag fick flera som visade sig vara intresserade men ännu har jag endast fått två nedanstående fina texter, så skicka skicka skicka ca en halv A4 text till min e-post groniabo@gmail.com om ni vill berätta! Allting publiceras här på bloggen efterhand. Nu då: Leona och Malins berättelser! ❤




LEONA

Jag vill inte äta döda djur och bidra till djurs lidande. Det är det korta och enkla svaret på frågan ”varför är du vegan?”. Ofta räcker det svaret och frågestunden är överstökad.

Det långa och betydligt mer komplicerade svaret är en kompott av etiska frågeställningar och insikter i livsmedelsindustrin som jag kokat ihop under många år. Jag blev inte vegan över en natt. Jag var vegetarian i många år och trodde aldrig jag skulle kunna leva ett fullkomligt liv utan Fazers Blå. Stackars veganer, som måste ge upp allt gott i livet, tänkte jag.
Men så växte vegantrenden och vi lärde oss alla mera om hur bland annat mjölkproduktionen verkligen ser ut. Jag lärde mig så pass mycket att jag inte kunde koppla bort de nya kunskaperna när det var dags att handla mat i affären. Mitt största dilemma blev det eviga chokladsuget. Jag älskar choklad! Jag smög ner Pätkis, Kismet och Brunbergs tryffel i varukorgen och gömde dem under naiva förnekelser.

Det gick en tid när jag fortsatte köpa allt det där och mixa dem med dåligt samvete då tankarna vandrade iväg till mörka hallar med instängda kor som står fasttjudrade i väggen och kalla mjölkmaskiner klämmer om deras slitna spenar. Fina kor som ska beta på ängen stod på rad som livlösa produkter framför mina ögon bara för att jag ska få äta något som är gott. Inte ens något som jag absolut behöver för att överleva. Bara något gott.

För min del handlade det helt enkelt om att byta ut en viss sorts energi till en annan sort. Jag fick en energikick och ett kortvarigt lyckorus varje gång jag dreglade i mig min bit mjölkchoklad, men det gick rejält med energi åt att tampas med det dåliga samvetet och vetskapen om att djur mår dåligt på grund av vad jag väljer att äta. Som vegan behöver jag inte spilla energi på samvetskval och lyckligtvis kan jag tugga i mig lyckorus i form av mjölkfri choklad. För det finns ingen mjölkchoklad i världen som smakar lika gott som tanken på att vi är på väg mot en framtid utan lidande djur.

Leona Böckerman
leona.ratata.fi (KLICK)







MALIN

​Jag hade länge haft i baktanke att bli vegan men det som hindrade mig att ta steget var allt för bekväma levnadsvanor – men vad ska man äta då? Hade dessutom aldrig tidigare reflekterat över vilken mat jag åt.

Det började med viljan att utesluta saker och rutiner ur mitt liv som jag kände att inte var något för mig. Först började jag med kaffe och socker, vilket kändes ganska omöjligt, men när jag hade lyckats med det insåg jag att det med samma tankeverksamhet går att utesluta annat som jag inte längre kände jag behövde eller mådde bra av. Cut the crap, helt enkelt.

Jag blev vegetarian för cirka fyra år sedan, men efter lite research insåg jag att ägg- och mjölkindustrin inte är bättre än köttindustrin. Kor blir med tvång gravida av uppfödaren för att sedan användas som mjölkmaskiner, där människan dricker mjölken som är menad till kons egen unge. Jag tittade såsom många andra på dokumtentärer som Earthlings och Cowspiracy och efter det fanns det ingen återvändo och jag kände jag inte längre kunde blunda för sanningen – moralen sa emot och jag började experimentera i köket och vänja mig vid tanken att bli vegan. När sanningen om djuruppfödningens alla sidor ligger där framför en skäms man till en början och undrar varför man inte vetat och brytt sig innan och sedan kommer viljan att göra en förändring i egna livet.

Samtidigt började jag ifrågesätta sanningen om annat runtomkring mig. När jag flyttade från min hemort i Österbotten till Helsingfors kändes det naturligt att byta matvanor helt och jag blev vegan på heltid för ungefär tre år sedan – vilket betyder att jag inte äter eller klär mig i animalier, inte stöder djurgårdar, zoo etc. Den största orsaken till förändringen till en början var alltså djurindustrin. Senare insåg jag också att veganmaten är supergod. Som vegan har jag lärt mig vikten av att tänka på varifrån maten på min tallrik kommer på ett medvetet plan – på något sätt har det också varit inkörsporten till att tänka mera på återvinning, miljövänligt, zero waste, raw food etc., det har fått mig att tänka mera på följderna av de val jag gör i min vardag. Det gör också maten godare att veta att ingen har behövt lida utav detta. Ingen levande varelse förtjänar det på grund av en människas njutnings skull, det finns andra alternativ.

Det som man väljer att lägga sina pengar på borde också vara en reflektion av vilken värld man vill leva i. Av någon orsak har människan fått för sig att vi är den viktigaste arten på jorden, vilket inte stämmer eftersom jorden skulle må fint, om inte ännu bättre, utan oss. Därför borde vi ta hand om den med respekt. Jag har aldrig upplevt det svårt att vara vegan, det tar ju förstås sin tid att vänja sig och hitta nya rutiner – som vilken annan ny levnadsvana. Men ett pro-tip för nybörjare: undvika att försöka efterlikna de kötträtter man har ätit i många år och förvänta sig att det ska smaka likadant som vegan-versionen, man kommer bli besviken - testa dig fram och hitta nya smakupplevelser.

Malin Långsjö

TACK FÖR ERA FINA TEXTER! VAD TYCKER LÄSARNA?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Search This Blog

Använder Blogger.

Widget No.3

You can use this area to add any widget you want.

Social

Pages

BTemplates.com

Theme Designed By Hello Manhattan

Your copyright

Your own copyright