Slider

25 år idag + recap av det 24 året

måndag 12 november 2018




Idag är det min favoritdag på hela året, nämligen min födelsedag. Jag må fylla 25 men blir ändå alltid lika glad av 12 november, oberoende ålder. Jag tänkte att vi kunde snacka om mitt tjugofjärde år lite och hur det speglar sig i hur jag mår idag.

Today is my favorite day of the year, my birthday. I turn 25 but I still get so happy when the 12th of November comes, no matter my age. I thought we could talk about my 24th year and how it has affected my life until today, when I turn 25.



De som följt mig sen något år tillbaka, vet att jag förra året mådde dåligt - riktigt dåligt. Jag var nydumpad på min tjugofjärde födelsedag och upplevde en hemsk ålderskris och sorg hela dagen igenom. Kände mig som en gammal tant när dagen väl var över och jag var övertygad om att ingenting kan bli bra om man som vuxen blir dumpad.

Those of you who have been following me for a few years now, know how sad and depressed I was last year. I had just been dumped a month before my 24th birthday and I felt such a big age crisis and sadness the whole day. I felt like I was an old lady when the day was over and I was convinced that nothing could ever get better if you are dumped as an adult.




Komiskt ändå!

Det tjugofjärde året av mitt liv kom ju nämligen att bli det bästa någonsin. Att gå igenom en tung period är ju kanske inget jag direkt rekommenderar men om man måste det så kommer man bara att bli större och starkare när man väl är över det. Det är så konstigt hur alla verkar uppleva det just så, hur kommer det sig riktigt att kroppen faktiskt alltid kan hela sig själv så länge som man mentalt orkar kämpa?

It's quite funny actually!

Because now that I look at it, my 24th year became the best one in my life, ever. Going through a tough period is not something I recommend but if you have to, then it will only make you grow and it will make you a lot stronger. It is so weird how everyone seems to think that way too, how come that the body is able to heal itself as long as we are mentally capable of fighting?



​För så är det. Jag var i ett så djupt mörker ända fram till vårvintern och få gånger vågade jag tro att jag skulle bli glad någonsin igen. Men så en dag bara kände jag det - nu är jag glad. Nu har jag accepterat det och nu mår jag fint. Och därefter har allting bara blivit bättre.

It really is like that. I was in such a dark place for months and I thought I wouldn't get better anymore. It wasn't until the beginning of spring that I felt it - I am happy now. Now I have accepted it and now I feel good. And since that everything has got a lot better from day to day.




​Idag tycker jag mer om mig själv än jag gjort på många många år. Jag tror på att jag klarar av saker och dessutom att jag klarar av dem på egenhand utan någon som måste finnas där som stöd. Nya vänner har jag fått och överlag har jag börjat förstå vikten av att ha vänner igen. Jag blev till och med kär på nytt, i den finaste människan planeten kan erbjuda <3 Jag kan nog många gånger känna att jag lade mitt eget liv på paus för många år och glömde bort vad jag vill och vad jag tycker. Kände att jag ljög för mig själv och inte var riktiga Julia. Idag fyller jag 25 år och är så Julia som jag bara kan. Jag umgås bara med människor som jag känner att jag själv tycker om och att de också tycker om mig, jag försöker förverkliga min dröm och jobba med mitt eget företag, jag anpassar inte mitt liv efter någon annan än min egen person och det jag önskar göra. För ett, två, tre år sedan var det inte lika. Då var allt på någon annans villkor.

Today I like myself a lot more than what I have for many many years. I believe that I can do things and also do them without any help. I have got new friends and overall started appreciating having friends more. I even fell in love again with the best person this planet could ever offer <3 I sometimes feel that I paused my own life for years and forgot what I want and what I think. I lied to myself and I just wasn't being me, Julia. Today I turn 25 and I couldn't be more Julia. I only see people I like and who like me back, I am trying to make my dream come true while working on my own company, I don't arrange my life according to someone else's needs and I do what I actually want to do instead. One, two and three years ago this wasn't the case. Back then everything was done on someone else's terms.



Jag mår riktigt bra i mig själv idag och det är jag så tacksam för. Jag har en mycket vettigare syn på livet jämfört med tidigare år, jag har accepterat att jag är just exakt sådan här - en tankspridd filur med trassligt hår och en stor aptit för glass med en gnutta envishet och knäppa idéer - och jag tycker om att se vad mer livet kommer att ge.

I feel so good today and for that I am thankful. I have a more sensible way of looking at life compared to before, I have accepted that I am just the way I am - an absent-minded person with tangled hair and a big appetite for ice cream, with a hint of stubbornness and crazy ideas - and I just can not wait to see what life will bring with it.



För ett år sedan började jag ett helt nytt kapitel och idag gör det mig glad. Jag hade nog kanske bestämt att mitt liv såg ut som det gjorde innan jag blev dumpad, ganska sorgligt. Jag tänkte liksom "så här är det och så här kommer det att vara". Idag är jag konstant nyfiken på vad mer som kommer hända, vilka fler äventyr jag kommer att ge mig på. Ingenting kommer vara "så här" föralltid har jag insett. Nya saker kommer och går och det är SÅ KUL. Jag är livsglad och självständig idag.

One year ago I started a completely new chapter in my life and that makes me happy today. I think I kind of had decided that my life would look like it did before I got dumped, isn't it sad. I thought "it is like this and it will stay like this". Today I am constantly curious about what more can happen, what other adventures I will do. Nothing will be "like this" forever, that is something I have realised. New things come and go and that is SO MUCH FUN. I feel alive and independent today.



Jag minns så väl min förra födelsedag. Jag satt på soffan hos min syster i England och var genomgrå, sorgsen och gråtfärdig. Allt det som jag trodde att skulle bli mitt liv var borttaget och jag kunde inte förstå att det kommer att lösa sig. Jag var så ledsen. Och det blev ändå mitt bästa år på jorden, någonsin. Jag har förändrats så mycket inuti och får jag säga det själv så har jag endast ändrats mot det bättre. Så mycket negativt har fallit bort och så mycket fint har vuxit fram. Är glad att jag är 25, halvvägs till 50 och med så mycket kvar att göra i livet. Allting blir bättre, tro mig.

I remember my 24th birthday so well. I sat on the couch in my sister's home in England and felt gray and sad and only wanted to cry. Everything that I had thought would become my life was taken away from me. How could that ever get better? I was so sad. And still, my 24th year became the best one I have ever experienced. I have changed a lot on the inside and if I may say it myself, I've only changed to the better. So much negativity in my life is gone and so many better things have grown instead. I am happy to be 25, half way to 50 and with so much more to live for. Everything gets better, believe me.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Search This Blog

Använder Blogger.

Widget No.3

You can use this area to add any widget you want.

Social

Pages

BTemplates.com

Theme Designed By Hello Manhattan

Your copyright

Your own copyright