tisdag 26 februari 2019

om min oro, ångest och hypkondri






Idag har varit en rolig dag. Och vacker, HÄRLIGT med sol. YLE har varit hemma hos mig och filmat, 5 hela timmar faktiskt. Jag städade så klart innan kameran anlände så måste ju passa på att fota det själv samtidigt hehe. Och så fint när solen lyser in och bildar figurer på väggar. Jag blev ärligt talat ganska trött av allt filmande så nu funderar jag på att köpa nåt gott, lägga mig i soffan och lösa kryss eller se på serier tills grabben kommer hem. Vill bli bättre på att njuta av livet, är så jädrans dålig på det. Kan vi tala om det lite???

Jag har nog nämnt det lite nu och då, att jag sedan barn haft en jobbig ångest och framförallt oro. Jag är ju hypokondriker by heart, är inne i en period av extrem rädsla igen. Jag kan nog räkna på en hand de dagar jag känt ro i själen som vuxen, på riktigt. På sistone har jag tänkt mig galen på varför jag aldrig är riktigt riktigt glad till hundra procent. Någonstans finns det alltid något jag känner en enorm klump i halsen för och det funkar inte med att "sluta oroa dig" som så många säger. Det ligger djupare än så och jag vet inte exakt var jag skall börja. Livet borde ju inte handla om att betala skatt och leva exakt som samhället önskar. Livet borde handla om att vara lycklig och egentligen spelar det ingen roll hur man uppnår den lyckan så länge man inte skadar sig själv eller andra. Eller hur?! Vad din lön är, din status, ditt utseende, dit vadsomhelst - det är struntdetsamma om du inte är lycklig. Som idag då: jag inväntar ett resultat av ett prov hos läkaren och borde få det imorgon. Istället för att nu tänka att vi tar det sen, så är jag och hela kroppen inställd på att det sker snart och att jag skall vara stressad pga det. Jag har ett tryck över bröstet, en sorg i kroppen, en stor knut inne i min mage. Jag vet inte hur länge jag gått runt och trott att det är normalt att må jävligt illa varje vecka, ibland varje dag. Kanske jag faktiskt trott det i tjugofem år och nu först fattat att det inte alls är normalt. Något är ju fel om man mår dåligt och då har man rätt att få hjälp.

Jag kommer att besöka en läkare nästa vecka för att få remiss till en psykolog för att tala ut om allt i mig jag inte fattar. Det är rätt mycket. Oro, rädsla, hypokondri, stress, ser problem i saker som egentligen är harmlösa. Jag vet inte varför jag är så här men jag hoppas kunna ta reda på det.

**

Today has been a fun day. And a beautiful one, I LOVE the sun. YLE has been at my place filming for 5 hours actually. I had to clean up before the camera arrived so now I took some photos myself too when it finally was this clean at home hehe. And I love the light from the sun on the walls. But all the filming actually made me very tired to now I think I will just buy something nice to eat, chill on the couch and solve crossword puzzles or watch TV until my boyfriend comes home. I want to get better at enjoying life, I am so bad at that. Can we talk about that a little bit????

I think I have mentioned a few times, that I have been very anxious and worried about life since I was a kid. I am a hypochondriac by heart, right now I am in a very tough period. I can probably count the days I have actually felt calm in my whole body as an adult on one hand. Lately I have been making myself go crazy from thinking about why I am never really really happy to a 100 %. There is always something I feel so worried and scared about and all those "don't worry":s, they never help me. It is deeper than that and I don't know where to start. Life shouldn't be about paying taxes and doing like society says. Life should be about being happy and you can be that in almost any way you want as long as you don't hurt yourself or others. Right?! What you get payed, your status, your looks, your whatever - what does it matter if you aren't happy? Like today: I am waiting for a test result from when I went to the doctor and I should get the result tomorrow. Instead of thinking that I'll worry then if there is anything to worry about, my whole body is in the mode of worrying and being prepared for the worst. My chest is hurting, my body feels sad, my stomach is aching. I don't know for how long I have been thinking that this kind of behavior is normal to have once a week or every day. Maybe I have been thinking that for 25 years and just now realized that it isn't normal. Something is wrong if you aren't feeling well and you are allowed to get help.

I will see a doctor next week to from there get a therapist to talk with. There is a lot I need to understand about me, all those scared thoughts, being afraid of being ill, seeing problems in anything that is in no way a problem. I don't know why I am like this but I hope to find out why and change that.

2 kommentarer

  1. Hej! Utan att diogndiagnostisera dig så vill jag säga att det där låter väldigt mycket som mig, och jag blev diagnostiserad med GAD för lite mer än ett år sen. Gick utredning hos psykiater och har sen januari i fjol fått rehabiliteringsstöd från kela för att gå på kbt-terapi en gång i veckan. Tycker det hjälper massor! Hoppas du hittar en metod som passar dig! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du, jag läste om det och det var jag till 100 %! Har aldrig ens härt om det tidigare, konstigt nog. Men känns som att det faktiskt kunde vara det och gud vad skönt om man kunde få hjälp som faktiskt funkar. Så fint att du tycker det hjälpt dig. KBT har jag alltid faktiskt haft i tankarna, överlag verkar det vara något som funkar på hypokondri. Att bara vli av med det skulle vara amazin.. KRAM!

      Radera

Använder Blogger.

Social

latest on Instagram @groniabo

Search This Blog